Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
telligensens affall, hvarom vi talat, — i sig ett intet, men ej
såsom blott privation, utan såsom sjelfförstörelse och oordning,
det inom sig sönderfallna och olyckliga lifvet, som af sig sjelft
aldrig vinner någon gestalt, ehuru Gud deruti sedermera
bragt ordning. Ser man på den timliga verlden, så väl i
intellektuelt som fysiskt afseende, så förefaller det ock som
vore den ej endast ett mönster af vishet och godhet, —
hvilket den äfven är, — utan snarare som en ur oordning och
sjelfförstörelse till ordning bragt skapelse. — Detta är det
chaos, med hvilket alla myther börja, och hvilket äfven den
heliga skrift låter föregå verldens uppkomst: "mörker var på
djupet och Guds ande sväfvade öfver vattnet." Men allt
detta förutsätter dock ingalunda verldens oafhängighet af Gud.
Tvärtom: att Gud gjort verlden af intet, blir här vindiceradt,
ty det onda är detta af enhet inkapabla, det positiva intet,
hvarur verlden uppkommit.
Den timliga verlden kan således ej förklaras annorlunda
än som ett inom intelligensens verld gjordt affall och
ådragen skuld samt en deraf uppkommen åtskilnad från Gud,
hvarföre den ock bär förstöringen uti sig. Men sedan detta
resultat en gång, såsom ett sjelftaget, kommit till verklighet,
har den från början oordnade, chaotiska massan af Gud
blifvit bragt i ordning, hvarigenom det i sig sjelft förgängliga
och oväsendtliga fått en bestämmelse, nemligen att vara
medlet, vägen, på hvilken den från sitt upphof fallna
intelligensen kan till detsamma återkomma Hvaraf följer att,
enligt denna teleologiska åsigt, det eviga ock finnes i
verlden , så att det oförgängliga ur densamma skall framgå,
nemligen med tillhjelp af samma sitt upphof, af Gud, som
för detta ändamål förnedrat, utgifvit sig sjelf under
dödlighetens välde, för att derur rädda det oförgängliga. Hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
