Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
För att nu återvända till Hegel och hans sätt att
betrakta historien, så fattar den till medvetande komna tanken
sig sjelf, att börja med, såsom verklig, och denna
verklighet framträder omedelbart såsom medfödd natur, så att
friheten på denna ståndpunkt endast utgör naturens mening
om sig- sjelf. Uttrycket för denna natur är det sköna i den
Grekiska verlden, der historien således begynner. Tankens
bestämdhet, då den uppenbarar sig såsom natur, är
mångfald, hvarföre ock den Grekiska religionen väsendtligen är
polytheism; tills tanken utarbetat sig i denna form och,
vändande sig på sig sjelf, upplöser densamma i den Grekiska
filosofien, mot hvilken derföre ock de Grekiska staterna
ifrade. Denna tankens riktning på sig sjelf började egentligen
hos Sokrates, med hvilken det filosofiska subjektet uppträdde.
Emellertid gick denna subjektiva riktning ej längre än till
förstörelse af den objektiva, till en abstrakt allmänhet, —
det Romerska verldsväldet. Allt det mångfaldiga i
folkreligionerna sammanstörtade här inom sig sjelft, och den abstrakta
enheten förstörde alla individuella gestalter. Detta var dock
blott förespelet till den objektiva intelligensens framträdande
såsom subjektiv, eller, objektive sedt, till en gudomlig
uppenbarelse, alldenstund detta framträdande innebar identitet
af subjektivt och objektivt, — i christendomen. Men ehuru
Hegel fattar detta såsom vändpunkten i historien och
filosofien, och i allmänhet smickrade sig med att fullt ha rätt-r
färdigat och rationellt bevisat christendomen; så hade dock
äfven denna uppenbarelse sin subjektiva sida: då den var
tankens verk, skulle fullheten af densamma, såsom
gudomlig uppenbarelse fattad, alltmera utplånas i samma mån
tanken blef medvetande af att det var hans eget verk. Denna
uppenbarelse hade uppträdt såsom ett främmande, öfverna-
turligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
