Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
henne, lutade han sig fram med armbågarna
mot knäna och hufvudet i händerna.
Ebba skämdes litet öfver sin häftighet och
brist på behärskning. Hon sade — liksom
af-bedjande:
— Vi började så fredligt, Johan ...
Han svarade inte på det. Med hufvudet i
händerna sade han långsamt, med tydligt
bemödande att ta saken med tålamod, öfverlägset
och förståndigt:
— Jag kan inte hjälpa att jag tror, att du
i lugna förhållanden hemma på Harritsö, nära
Agnes...
— Agnes! utbrast Ebba. Om någon kunde
skrämma mig, så vore det då väl Agnes...
Hon ångrade sig ögonblickligen och sade
hastigt:
— Tro inte, att jag duger till, hvad Agnes
duger till. Jag, som är så olik henne! Har
jag inte hela mitt lif igenom hört, både hemma
och annars, hvilken hvirfvelvind jag är, och
hur bångstyrig och hänsynslös jag kan vara.
— Och så varmhjärtad och ömsint!... Det
har du också hört, Ebba.
— Det vet jag visst — sade hon sakta,
lite skamsen. Inte kan du tycka det,
åtminstone ...
— Nej, för mig — sade han bittert —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
