Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
hvilken hon oftast kände ett slags stolt
tillfredsställelse. »Ingen skulle försöka att föra
henne bakom ljuset!» var en tanke, som
gjorde henne godt. Nu när hon mötte hans
blick, veko på en gång alla andra tankar, och
hon kände blott det underligt vemodiga uti att
— honom själf ännu ovetande, trodde hon —
ha mistat något, som så länge varit hennes.
Hon sade nästan hjärtligt:
— Det är riktigt väl, att du, som är så
road af att se dig omkring, ändtligen får någon
för hvilken du kan visa alla dina vackra
älsklingsställen. Någon du känner och trifs med ...
— Ja, sade Thomas glad, riktigt lättad.
Hans hustrus gillande — alltid tempereradt
genom hennes satiriska likgiltighet, hennes litet
trumpna kyla — hade under årens lopp nästan
blifvit en lifsbetingelse för honom, som i djupet
af sin natur var så beroende af sina närmastes
ömhet och värme. Ja, du har rätt, jag trifs med
dem: Johan Wolff är en af de intelligentaste
och hederligaste karlar jag någonsin träffat på
... Fredrik också för resten ...
— Och Agnes är sig lik, sade Alexandra
i en ton, som om hon förde sin mans loford
öfver familjen Wolff till dess klimax.
— Ja, instämde Thomas lifligt med varm
öfvertygelse. Märkvärdigt lik sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
