Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
betydelsefullt. Hon mötte inte hans ögon,
låtsade inte höra, gick bara fortare.
— Men det finns folk, som ha så
förbannadt svårt att finna dem, sade han inbitet,
humoristiskt, själfironiskt, med låg röst.
Ebba var grufligt rädd för att han skulle
finna på att säga för mycket, men nu kunde
hon ändå inte — ehuru hennes förstånd och
erfarenhet sade henne, att det var
uppmuntrande — låta bli att skratta.
— Och det finns andra, tillade han med
tonvikt — mera tydligt hade han aldrig
uttalat sin jalousi — som jämt ha munnen full af
dem.
— De där »andra» måtte vara bra
underhållande, tyckte Ebba näbbigt.
— För dig kanske. Kanske också för
stackars lilla Eva Skytte. Absolut inte för
mig.
— Hvar blir då Agnes af?... Ebba
stannade och tittade sig tillbaka. När det knep,
hade hon intet mera originellt att säga. Och
Johan Wolff svarade — på ungefär liknande
vis, som Thomas Carter mött en liknande
undran hos Agnes:
— Hon reder sig nog.
De började åter långsamt gå framåt och
det elektriska ljuset föll mellan akacielöfven ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
