Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
framför skrifbordet vänd mot dagsljuset —
käppen med guldkryckan stod bredvid henne.
Det är möjligt — men blir det egentligen bättre
för det? Ända sedan min tidigaste ungdom
har jag hört talas om min »öfverspändhet» och
»oböjlighet», när det gällde att se något som rör
moralen från två sidor. Af föräldrarna, af
bröderna, af Malin — ja, till och med af dig
— har jag jämt hört talas om min oförmåga att
gå på ackord, att kompromissa. Och dock veta
vi alla, att det är jag, som i allmänhet har
rätt och inte ni andra.
— Upplysta människor, sade Elof
senten-tiöst, på sitt litet pedantiska sätt, upplysta
människor skola inte »ha rätt». Vi böra
framför allt sträfva efter att förstå och förlåta.
— Det ligger inte för mig, sade Mary
orubbligt, det vet du. Thomas gjorde mig
bittert emot, när han för en kvinnas skull svek
det förtroende, som stackars Karl, fattig,
hjälp-behöfvande, bruten af motgång — satte till
honom. Hans egen köttsliga kusin till på köpet
— moster Evas son, Malins bror!... Och
hvad Malin ända från barndomen varit för oss
alla — isynnerhet för mig och Thomas — det
vet du lika väl som jag... Nej, Elof — utan
häftighet, men mycket bestämdt, lade hon sin
stora hvita, vackra hand ned på bordskifvan —
jag kan inte ge med mig. Du vet, att pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
