Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flora och Bellona - Poeten till sångmön - I fridolins spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stigarnas fria tattare
som statt sig en följesmö,
en sörjare och skrattare,
som gläds att leva och dö.
Men världen ler, som den plägar,
och undrar: Vad är det som tar’n?
Han går som på bröllopsvägar,
den gamla stolliga karln.
I FRIDOLINS SPÅR
Här står det gamla huset
med rönnarna vid grinden.
Här svann det sista ruset
som dunst för morgonvinden.
Här brann det sista ljuset,
tills dagen kom på tå.
O Fridolin, din borg är stängd
och skum och stum också.
Här satt den sista tärnan
på bänken vid syrenen
och såg den första stjärnan
som kvällen tänt på grenen.
Som höstblom sprucko skenen
ur dunklet fler och fler.
Då gick hon tyst, och vart hon gick,
här syns hon icke mer.
Vid knutens vattentunna
med sherrydränkta kimmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
