- Project Runeberg -  Axel Engdahls jubileumsalbum 1895-1920. Axplockning ur författarens revyfabrikation /
20

(1920) [MARC] Author: Axel Engdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För ja veli så gäme
mitt Fosterlann värne.

Där kulera viner,
där står ja å fliner,

å blir di som möggen, ja vänner dom röggen
å vader te knäna i fiendeblo!

De kan kallas löcke att en får sig smöcke
mä krissmansgaljoner
på alle fasoner

å fienden prygle å männera tygie
å sen gå så stolt för sitt lann i si graf.

(med stegring -.) Farväl nu min moder
min låghalte broder
å söster å vänner
å alle ja känner,

(vekare-.) å den som mett hjärte
gjort gläjje å smärte,

som nu får ta flaske––––-den leile Gustav!

Positiv-visa.

(Sjungen af ARVID KINDAHL och ZARA BACKMAN).

Låtom oss hälsa nu först på publiken
som vi ser fulltalig åter igen,
hoppas att den också fattar repliken:

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Nyss af Andrée vi en fullmakt ha fått oss
att köpa nubben, fast inte förrän
förste oktober. Ja han har förstått oss:

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Fiskdirektörn han får fiskarna ”varma”,
Blom han är nämligen sparsamhetsvän;
då skadar aldrig att bråka och larma
:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Hamnplanefrågan för tusende gången
är på tapeten och kommer igen,
på folkets läppar den lefver i sången:

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Parelius’ förslag kanske borde vi välja
ty han till staden är en riktig vän,
samtidigt skulle en tomt han försälja —

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Hvar magistratsperson går nu och tänker:
”Bisysslan” går nu för den och för den,
tack vare Almstrands förslager och ränker —
:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Teaterföreningen har nu uppklarat
frågan som alltid har stått uppå spänn,

Grebst har jag frågat och han har mig svarat:
:l: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

För pansarbåten, som lekt oss i hågen,
har det nu varit ett sjusabla ränn
snart skall besättningen sjunga på vågen:

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Venus rrån Milo, den granna staten,
restes helt nyss och till fara för män,
nu hennes oskuld är med i revyen. . .

:1: O, må hon aldrig, aldrig mista den. :1:

Amunasen Sydpoien nyss kunnat klara
långt innan Scott fått nån känning på den,
må nu vår herre hans upptäckt bevara.

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Andan nu snart positivet får hämta,
strupen af törst nästan har grott igen,
aldrig med törsten en menska får skämta —

:1: O, må vi aldrig, aldrig mista den. :1:

Marstrandsupploppet.

(Sjungen af ARVID KINDAHL).

I våra tider händer det en och annan kris
för sjung hopp ...
att bo i Marstrand nu, är
just inget — paradis.

En dag, som ni har läst, uti

alla Era blad,

så var det lite upplopp i

Marstrands sköna stad. *

Jag nyss fått veta allt, som
berättats därifrån.

Jag känner alltihopa från
toppen ner till tån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eajubileum/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free