Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvar i all världen kan han vara?
frågade Evans.
— Han nog hittas. Brådska icke bra!
Huf-vndet göra, hvad ögonen icke se! svarade
Monok lugn.
— Han kan icke fiyga — han måste således
ha efterlämnat ett spår! mente Grey.
— Icke flyga — nej, icke flyga! upprepade
Örnöga tankfullt. Han stod ett ögonblick stilla
och därpå sade han långsamt:
— Bli här, alla! Jag ensam gå. Vänta
lite!
En kvart förflöt. Så kom Örnöga tillbaka
med glädjestrålande blick.
— Nå, fann du honom?
— En orrtupp i träd — den ha vingar och
flyga. En björn i träd — den inga vingar —
bara klor. Hvarför icke också Gula Vargen i
träd som björn och vild katt? sporde höfdingen
jublande.
— Hur vet du det?
— Först gissa — sedan se.
— Hur hittade du honom?
— Spår borta. Spår sluta under stor ek.
Han uppe i trädet — icke veta, att han blifvit
sfedd.
— Bra, höfdiug! Jag skulle inte önska att
ha dig på spår efter mig. Och nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
