Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fickan och strödde det på ett af bina, med
detsamma detta kilade bort under kanten af glaset.
Han såg noga efter åt livad håll det flög och
sade:
— Det flyger rakt mot det stora trädet
därborta. Där skall bli ett förfärligt spektakel,
när bina komma hem, ty de kunna icke tåla
lukten af svafvel. Men vi ska försöka ett par
gånger till, om här skulle vara flera biträd.
En ny samling bin blefvo mättade och flögo
sin väg, men alla ställde sin kurs mot det stora
trädet. Jägarne gingo dit. Redan på långt
afstånd hörde de ett brummande surr: det var
bina, som voro rasande öfver svafvellukten.
— Nu skola vi hugga omkull trädet med
detsamma, sade Evans.
Men just som de skulle påbörja arbetet,
utstötte Edvard Grey sitt nästan glömda
indianrop: Ug!
Alla vände sig mot honom. Han pekade
på marken och visade ett tydligt märke af en
indiansko.
— Mockasiner! utbrast Grey. Indianer!
— Tako-indianerna ha inte varit häri dag!
sade Millar.
— Nej, det ha de inte, sade Wood. Det
är väl komankerna igen! Ska vi då aldrig få
fred för dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
