Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner då den andre icke ögonblickligen, huru
många fingrar det är, har han förlorat. Det
var naturligtvis en smal sak för Edvard att
begå ett fel och förlora, hvarpå den andre
pojken förtjust lunkade tillbaka till lägret.
Edvard infångade och betslade nu de två
bästa hästarna i hela hjorden. Därpå förde
han alla de andra hästarna samman, ty det var
hans afsikt att drifva dem framför sig och
således beröfva komankerna deras enda medel
att förfölja de flyende. Allt var snart i
ordning.
Men tiden gick, och Grey uteblef
fortfarande.
För att förklara detta uppehåll måste vi
vända tillbaka till indianlägret.
Två led af kvinnor och barn voro tidigt
uppställda med ris i händerna under afvaktan,
att fången skulle börja sitt smärtfulla lopp. Då
inträffade ett oväntadt af brott.
Just som Grey fördes nt ur tältet, trädde
Matuta fram till Buffelpuckeln och begärde att
få rädda fången genom att gifta sig med
honom.
Hennes rättighet därtill var oomtvistlig, om
hon endast kunde framlägga bevis på Gula
Vargens död, och denna ansåg hon för
otvif-velaktig. Och skulle han icke vara död, äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
