Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En sägen från prärien - 8. Striden med björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min skull! Vänd tillbaka till vårt hem! Den
store anden värne och ledsage dig, hvart du går!
Hon vinkade åt honom. Han utsträckte ännu
en gång sina armar mot henne. Då försvunno
kvinnorna och hyddorna för hans ögon, och han
stod i ett ögonblick utanför ingången till
klipporna. Hans häst betade lugnt, och solen stod
högt på himmelen.
Då förstod han, att han gästat de dödas
land, dit människorna annars aldrig komma,
förrän deras jordelif är till ända. Han satt
upp på sin häst, och efter flera timmars ridt
nådde han åter sitt hem, där hans barn
ångestfulla ilade honom till mötes.
Sin hustrus ord glömde han aldrig, och han
blef en god och öm fader för sina barn. Men
fast han under sina jaktfärder ofta sökte efter
ingången till klipporna, fann han aldrig mera
i lifvet vägen till sin hustru och de dödas land.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
