Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hur Ellens resa slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogen och hade blifvit van att lita på sig själf i
många saker, som en ung flicka från staden
knappast skulle kunnat tänka på att gå i land
med. Hon satte sitt hopp till sina hvita vänner
och den duktige tako-höfdingen, men de voro
nu på jakt efter komankerna, fast på galet spår,
och de anade ieke, att hon var fången. Hvad
skulle hon hitta på för att underrätta dem om
sin olyckliga belägenhet?
Indianerna höllo nu rådplägning om hvad
som var att göra. De insågo klart, att Ellen
blifvit inskickad till staden för att vara i
säkerhet, medan männen förföljde dem, och de
prisade sin höfdings sluga list. Nu visste de, att
nybyggarna sökte dem åt galet håll. Huset måste
alltså vara ntan försvarare, men för att vara
säker skickade höfdingen ändå ett par spejare
dit med uppdraget att sticka huset i brand, om
det vore öfvergifvet.
Men spejarna kommo tillbaka och berättade,
att de sett rök stiga upp ur skorstenen. Huset
måste således icke vara alldeles folktomt. Gula
Vargen beslöt nu att draga hem för denna
gång. Om han också lidit nederlag, hade han
med sig vederlag. Icke heller kunde det vara
rådligt att dröja allt för länge. De hvita
männen knnde möjligen upptäcka, att de voro på
villospår, och vända sina bössmynningar nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
