Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En rådplägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera erfarna vän. De voro bröder, och Sam
liksom Robert Markham voro kända som två
riktigt bra ocli pålitliga pojkar.
Hvad beträffar roddarna, så voro de
holländare. Den äldste hette Tomas Helden, den
yngre var hans son Lukas. Frank Tornton hade
legt dem i staden, men han och hans vänner
trifdes icke synnerligen väl med dem, ty de två
holländarna voro senfärdiga, tvära figurer, som
det endast blef lif i, när de någon gång
emellanåt fingo sig en styrketår.
— Hafva vi långt igen? frågade Frank.
Gamla Helden hade nämligen fiera gånger
rott denna väg och visste bättre besked om
af-stånden än Tornton, som vanligen kom öfver
prärien, när han gästade Millar.
— Mycket långt, svarade Tomas Helden på
Franks fråga. En liten klunk skulle göra godt.
— Låt honom få flaskan — men ta lagom!
Ni klunkar alldeles för ofta! mente Frank, som
själf icke använde rusdrycker.
— Blixt och dunder! Jag tror, att mina armar
gå ur led! sade den yngre Helden. Hur många
mil är det då till det huset, far?
— Kom, Robert! Låt oss aflösa dem! sade
Tornton. Tag du rodret, Sam! Lukas har rätt:
på det här viset nå vi aldrig fram till Ellensro.
— Och inte till Ellen själf heller! sade Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
