Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett nattligt öfverfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde upptäckas; men allt var tyst. Icke ens
hundarna gjorde allarm — de voro dresserade
att tiga, när husbonden befallt tystnad.
Nu voro komankerna så nära, att
varghag-len kunde göra verkan; de hvita kastade därför
sina dnbbelbössor och skickade en laddning
hagel från de andra bössorna in bland fienderna.
De stackars indianerna, som blefvo öfverraskade
i stället för att själfva komma som en
öfver-raskning, sprungo förfärade om hvarandra och
sökte att komma undan den mördande elden,
men strax fingo de en ny laddning och nu blef
flykten allmän. De sårade släpade sig bort, så
godt de kunde med sina kamraters tillhjälp, och
samtidigt blef det full dager. I Amerika är
där nämligen icke som hos oss ett längre
half-mörker vid öfvergången mellan natt och dag.
— Nn äro vi säkra för i dag, sade Ornöga.
Indianer gå aldrig att storma vid dagsljus.
— Ett är säkert, sade Millar bedröfvad, och
det är, att vårt hus nu är dömdt till
undergång, ty indianerna glömma aldrig ett nederlag.
— De hafva sig själfva att skylla, sade Wood.
Vi hafva ju endast försvarat vårt hem.
— Låt oss nu inte tala mer om saken utan
kom nu och sätt er till bordet! sade Ellen. Om
ett ögonblick skall frukosten vara färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
