Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ellensro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klyftan för att om möjligt upptäcka en plats,
där de kunde stiga ned.
Örnöga och Monok hade emellertid sluppit
ifrån det vådliga språnget för bättre köp än
de knnnat vänta. Med den kallblodighet,
som aldrig öfvergifver indianerna ens i den
mest öfverhängande fara, vände de sig under
nedfärden och sökte hejda farten genom att
hålla sig fast med händerna. Som kattor grepo
de efter allt, som stod i deras väg, men gräset
hade endast dåligt fäste i den hårda jordmånen
och lossnade vid deras grepp. Örnöga fick
emellertid slutligen fast i några buskar och
stannade slutligen.
Då var han så mörbultad, att han icke kunde
röra sig; men när han legat en stund, märkte
han, att han hvarken brutit armar eller ben.
Han krafiade sig nu varligt ned till bottnen af
klyftan, och där hörde han ett sakta Ug!
Det var från Monok, men honom hade det gått
vida värre. Hans ena arm var bruten, och det
ena benet så illa tilltygadt, att han knappast
kunde röra sig. Stödd på sin väns skuldra,
linkade den stackars Monok emellertid framåt,
tills han icke förmådde gå ett enda steg mer.
Då påträffade de lyckligtvis ett kullblåst,
ihåligt träd, som erbjöd ett bra gömställe. Monok
stapplade bort till stammen och dolde sig bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
