Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Utfärder till sjös och lands. — Arabisk trohet. — Besök i en gourbi i närheten af Algier. — En arabby uppe i bergen och en mohrisk kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan vi lemnat kyrkogården — sällsamt poetisk med
sin enslighet och frid — spejade vi tveksamma efter vägen
till arabbyn som varsnades på litet afstånd. Då mötte oss
en gammal bronsfärgad qvinna, bärande på hufvudet en
lerkruka af samma form som de etruskiska vaser vi se i
museer. Med teckenspråk meddelade vi henne att vi ville
besöka byn, dit äfven hon syntes ämna sig. Hon nickade
vänligt, tycktes begripa oss och gjorde oss tillbaka tecken
att följa sig. Denna kuriösa samling af småstenshögar
hvälfda till ett sorts grottor med murbruk var således hela
byn. Gatorna krökta i vinklar hit och dit utstakades
genom höga kaktushäckar, som isolerade gourbi från gourbi,
ty den mahomedanska svartsjukan tycker bäst om att göra
familjens bostäder så lika fängelser, som kan vara förenligt
med praktisk möjlighet i det alldagliga lifvet.
När vi inträdt i byn, tilläto vi oss små nyfikna
inblickar i en och annan gourbi, hvars ingång var så hög
och fri att det blef möjligt. Här sysslade mycket lätt
klädda figurer — mest qvinnor och barn — omkring sina
eldstäder midt på golfvet, hvaröfver grytor nerhängde från
krokar i taket.
Jag föreställer mig att det såg ungefär så här ut i
Abrahams tjäll, när Sara och tjensteqvinnan Hagar
tillagade måltiderna åt den de kallade „herra“. Vår mörka
ledsagarinna tog oss vid handen och ledde oss till sin
bostad med gästvänliga åtbörder. Nerhukade måste vi
inträda i denna interiör, der modets växlingar ännu ej
rubbat den rena ursprungligheten. En rörmatta och några
fårskinn på golfvet tjenstgjorde både som sängar och
soffor, och äfven här nerhängde från taket vaggan — ett
flätadt bambutråg. En ung qvinna pysslade med sin lilla,
som der sofde roligt utan hvarken knytmantlar, virkade
täcken, tröjor, lindor eller annan öfverflödig fyllnad i det
trånga boet för den lilla menskliga fogelungen. När vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
