Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Algiers belägenhet. — Vinodling. — Utfärder. — Trappistklostret Staouïli. — Mohriskt kafé. — Mahomets häst. — Le frais vallon. — Besök i ett arabhem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kusten höjer sig i branta stigningar mot Atlaskammen och
våglinierna af bergskedjan aftecknas mot horizonten i
svartblå, i violetta, i purpur, i gyllene eller blekröda skiftningar
vesterut, i silfverhvitt emot öster, derifrån Djurdjuras
snötoppar sticka upp och liksom borra in sina
diamantspetsar i den blåa himlen. Denna väldiga ringmur bevarar
Algiers tjusande fägring mot ökenvindarne, hvilkas heta
slängkyssar svalna under passagen öfver isregionerna och andas
smekande, ej förbrännande, öfver Nordafrikas växtprakt.
Visst kommer äfven hit understundom Sirocco het som eld
och förqväfvande, men hvad vi fingo känna deraf hade
äfven någonting berusande — concentrerad solglöd!
Det väldiga Djurdjuraberget utgör tillika gränsmur
för Stora Kabylien, bakom hvars halsbrytande klyftor och
bergspass hatet rufvar på frigörelse från främmande ok.
Här är sista tillhållet för nu visserligen underkufvade, men
derföre icke vänskapliga stammar — berber eller kabyler
— som länge ännu skola passa på tillfälle att resa sig och
från Afrikas jord fördrifva inkräktarne, de förhatlige
Roumis, som trotsa profetens bud och vilja påtruga fria
bergsboar sin eländiga, föraktade vesterländska kultur. Men
fransmännen vaka med handen på värjfästet, spänna
örnblicken och lyssna uppmärksamt till det minsta gny bakom
Djurdjuras vägg, allt under det de med sin nations smak
och skönhetssinne garnera sluttningarne neråt hafsstranden
med den ena villan — icke värre — men skönare än
den andra.
Och under det sista årtiondet i synnerhet hafva de
ifrat för vinodlingen i Algeriet. Från Frankrike inflyttade
kolonister taga gubben Noak till förebild och plantera på
Afrikas mark „mycket vin och mycket vin och se så göra
de!“ Den en tid utbredda villfarelsen att vinstocken ej gick
till här, har genom bättre odling fullkomligt skingrats och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
