Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stolen: — Det qvittar mig precis lika, om ni bli friade
eller fällde, ert pack! Ha ni ej stulit den här gången, så
göra ni det väl i alla fall med det snaraste.“
Någon sorts tolk, som för araberna hade öfversatt
förhandlingarne i målet, der deras ve och väl afgjordes,
förmärktes icke här.
En af juvelerna i Algiers mohriska diadem är äfven
Abd-el-Rhamas moské. En graciös minaret med brokiga
porslinsmålningar och stuckaturarabesker står invid moskén,
skuggad af en hög palm. Dess fyrkantiga inre gård eger
sina grafvar prydda af stenturbaner, öfvertäckta af en platt,
aflång granitskifva med två svarfvade hål vid hufvudet
eller fötterna, för att qvarhålla regnvattnet och ge
läskedryck åt den dödas själ, (på besök kanhända här
någongång i foglahamn). Allt detta ger måleriska och
drömmande intryck. Den hvita moskén sticker dessutom utaf
särdeles vackert emot grönskan i den närbelägna Jardin
Marengo, den mest förtjusande anläggning af fransoserne,
med springbrunnar och alabastervaser och vidsträckt utsigt
från höjden af sina tropiskt grönskande och blommande
kullar öfver strandlöst haf. — — Mig tycktes alltid att
Medelhafvet härifrån såg ännu blåare ut än från andra
håll och kastade upp sitt perlskum mot stranden med
ljufligare sång.
I Algier står det nya öfverallt vid sidan af det gamla
för att liksom med utmanande öfvermod uttränga det senare.
Abd-el-Rhamas moské har till granne stadens nyssfullbordade,
ståtliga lyceum; och glada pojkrösters stojande
bjöd här till att öfverrösta ropen, som den turbanprydde
Mullan från minaretens fyra hörn utstötte i alla väderstreck
för att kalla de rättrogne till bön och tvagningar. Derunder
tumlade på lyceigården i munter lek om hvarandra
kamrater med ansigtsfärger från svartaste svart under knollrigt
hår, till kinder af „smultron och mjölk“ med blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
