Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI. Alla vägar bära till Rom. — Pisa, dess lutande torn och Campo Santo. — Ankomsten till Rom. — Påskveckan. — Skärtorsdagen och långfredagen i Peterskyrkan. — Scala Santa. — En liten botgörerska. — Det antika Rom. — Kapitolium med varginnan. — Pantheon. — Colosseum. — Monte Palatino. — Casa di Livia. — Ghetto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i ett nu stod Cæsarernes jättecircus liksom i ljusan
låga af bengaliska eldar i alla regnbågens färger.
Den ödelagda fornlemningen, vid dagsljus blott ett
naket skelett, återfick i den magiska belysningen med ens
ungdomlighet, lif, skönhet — ett återsken af förgångna
seklers prakt:
»Skuggor från de flydda dar
Stå upp ur tidens natt . . . . . . .»
att befolka ruinen. Man nästan väntade att få se
Imperatorn intaga sin fordna plats under massornas hyllningsrop.
Sorlet från de lefvande menniskorna, oskönjbara der nere
i djupet, gjorde illusionen än mer fantastiskt förvillande.
Man inträdde i en drömverld, förflyttades årtusenden
tillbaka! . . . .
När nästa morgonsol grydde, voro vi på väg till
Albano-bergen, hvaromkring Etruskernas, Volskernas,
Sabinernas och alla dessa gamla folkslags länder utbredde sig,
innan Romulus slog dem under sig — man annekterade
ju ej ännu på den tiden. Ej heller uppvaktade man sina
flammor med blombuketter och serenader, utan gjorde sin
kur på det hurtiga och rationella sätt, hvarmed Romarne
skaffade sig hustrur. Här sågo vi för ögonen skådeplatsen
för Sabinskornas bortröfvande och undrade ej på att
erotiska känslor intogo till och med ludna kämpebröst uti
nejder af så förtrollande skönhet.
Från Frascati hyrde vi oss förare och ett sorts
ök, som gingo och gällde för hästar, — stackars knotiga
kreatur, fulla af sår och haltande på alla fyra benen.
Djurplågeriet i Italien är vederstyggligt och lazzaronen
skrattar, så munnen dras upp till öronen, när man
anmärker derom.
På de arma krakarnes skafvade ryggar sträfvade vi
dock tappert uppför bergen till byn Rocca di papa, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eafinskor/0079.html
