Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Afresa från Nizza. — Italiens tullbehandling. — Cornichen. — Bordighera och dess palmskog. — Campo Santo i Genua. — Milano och dess domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de båda trädgårdar i terrasser. Men turisten är i samma
fördömmelse som den eviga juden, och måste vandra och
vandra, — enda skilnaden är att den sistnämnde utstod ett
straff dermed, — vi, turister, göra det för vårt nöje.
Lycklig alltså den, som med god helsa och sinnet
fritt från samvetsqval, oro och — penningebekymmer får
göra i vagn resan öfver den såkallade Cornichen. Naturen
upprullar under hela vägen den ena taflan mera storartad,
vexlande och beundransvärd än den andra, — alltid med
hafsalperna åt ena sidan och Medelhafvet åt den andra.
När man är sin egen herre och ej behöfver lyssna till
jernvägssignalerna, stannar man der sceneriet synes skönast
och får falla i extas, när och hvar man vill.
Några goda vänner följde oss förbi Mentone, San
Remo, Savona och stego upp med oss för klipporna till
de märkvärdiga gamla röfvarnästena Eza och Roccabruna.
Dessa eländiga ruiner hysa numera ej röfvare, men
trashankar, brunstekte af en brännande sol, utan skugga af
minsta träd eller buske. Några magra getter ha svårt att
lifnära sig mellan blekgula eller askgrå klippblock, öfver
hvilkas fantastiskt utskurna profiler en bländande dager
kastar, jag vet ej hvilken besynnerlig och hemsk glädtighet,
snarlik trollens skratt.
Och ner, djupt ner vid foten af klippblocken utbreder
sig i Tantalisk herrlighet hela söderns växtprakt: oliverna
med sitt blekgröna, fint skurna bladverk och sina liksom
af konvulsioner vridna, knutiga, sönderspruckna stammar
— (det ligger ett eget mystiskt behag i olivskogar, i
synnerhet när man vet, att träden äro flere hundra — kanske
tusen år gamla ibland) — mandel-, aprikos-, persiko-,
äppel- och päronträn, alldeles öfverhöljda af sina
blommor, rosenröda eller snöhvita, orangeträn med gyllene
frukter och marken öfvervuxen med aloë buskar, kaktus
och laurier rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
