Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Paris' yttre fysionomi. — Parisarn. — Parisiskan. — Fransysk sparsamhet. — Flanering. — Jardin des plantes och Boulognerskogen. — Invalidhôtellet. — Bonaparterne. — Stora Operan. — Théâtre Français.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att arbeta i samma förvånansvärda grad. Ett äkta
parisiskt karaktärsdrag är dessutom tålmodighet under väntan
på att få instufva sig sjelf och sin familj i omnibussarne,
särdeles vid påkommande oväder. Då ser man en mängd
olika grupper, hvar och en under sitt tak af uppspända,
förenade paraplyer, förbidande utan att uppgifva hoppet
den ena omnibussen efter den andra, hvarå öfverskriften
„complet“ gäckar hans förhoppningar ej blott under minuter,
men qvarter och halftimmar. Han qvarstår icke förthy
ståndaktigt i fotvatten på gatan öfveröst af ovädret och
låter ej i harmen fresta sig att ta enskild fiacre, änskönt
sådana i mängd erbjuda sig. Fiacre’n kostar 1 frc 50 c. —
plus drickspengar åt kusken. För 30 c. — ja, på omnibustaket
för 15 c. — far han genom hela Paris. Han väntar
derföre. Man har ju sitt paraply och sparar in halfannan
franc. Denna sparsamhet — hos oss tyvärr kallad knussel
och snålhet — gör den franska nationen så rik, att hvarken
revolutioner, utbetalade milljarder, petroleumilluminationer
eller andra „oförutsedda utgifter“ gjort slut på nationalvälståndet
i detta genom naturens bördighet och folkets
arbetsförmåga så lyckligt lottade land.
Hela den öfriga verlden eger ej att framvisa en stad,
der man med mera lust och fröjd kan bortslösa timmar,
dagar, veckor, ja månader med att — flanera. Ordet är
uppfunnet af parisarn och oöfversättligt, likasom detta
parisernöje är obeskrifligt.
Visst känner man sig i början lik en liten våg i
oceanen rullad med svallet af detta gatulif; men trots
verklig lifsfara hänger man sig deråt, mindre betagen af
bäfvan och fruktan att krossas, än af njutningslystnad och
behof att lefva med och roa sig såsom de andra omkring
en. Sällan hinner man heller känna sig öfverväldigad af
trötthet förrän man kommer tillbaka till sitt hôtell, — der
det kanske ännu är hundrade trappsteg att klifva uppföre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
