Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdshuset, fick han till sin outsägliga glädje se den
lilla döfstamma gossen, som stod innanför grinden,
oeh fäste sina stirrande ögon på honom; Ernst
frågade i sin ifver efter den blinde, men fick endast
några obegripliga tecken till svar. Han ilade in i
slagan. Der fann han föremålet för sitt sökande;
gubben hade sjuknat och låg der i en säng, det välvilliga
folket skötte honom med deltagande; han hade gjort
ett fall, och stött sig — och hans krafter, som förut
varit bräckta, hade nu alldeles öfvergifvit honom, lika
mycket genom skrämseln som skadan.
Gubben var lugn och redig. Ernst emotsåg
dödens snara annalkande, och vågade ej uppskjuta
undersökningen ; han hade ej bedragit sig — den blinde
var hans far. Den ljufva, öfverjordiska glädje, som
denna upptäckt skänkte, var för maklig för den döende
mannens krafter; han kände sitt slut nalkas. Ernst
ville ej vika från hans sida, men beslöt att skaffa en
läkare; till den ändan begaf han sig till gästgifvargården,
skref till en vän, som var läkare i den 2 mil
närbelägna staden, och skickade elt åkande bud efter honom.
När Reginald hörde detta, beslöt han att, för
mera säkerhets skull, sjelf hem ta läkaren. Det
skedde, men all mensklig hjelp var fåfäng; Ernst fick
tillsluta sin fars ögon, efter några få dagars stilla sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
