Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it honom, som om de hade akiljts it i all vänskap.
Derpå tog han tömmarna och började köra och
klat-scha, sa att det genljöd i skogen. När jag då rätt
högtidligt förehöll honom hans öfverdåd, låtsade han
gråta och torkade sina ögon på pisksnärten.
Men nu hör jag, att Brita ej vill veta mer om
N. B. på en stund.
Vi färdades långsamt uppåt Kinnekulle.
Temli-gen sent kommo vi fram till värdshuset. N&r värden
fick se hela vår skara, . blef han alldeles perturberad»
Men Häradshöfdingen, som har stort esprit
d’arrangement, stufvade in oss och våra saker med sådan
skicklighet i det trånga värdshuset, att det såg helt
tillräckligt ut.
Som jag ej år någon landskapsmålerska,
öfvergif-ver jag att beskrifva det sköna Kinnekulles fägring;
du år nog ändå underrättad derom. Dagen efter vår
ankomst besökte vi några af dess herrgårdar, och sedan
vi länge beundrat Mörkeklef, återvände vi till ängen
som omgifver denna klippas fot, för att der hvila ut
en stund, efter våra vandringar.
Då hörde vi ljudet af en violin i närheten; det
var toner, så melankoliska och så rena, att de
fängslade örat och trängde till hjertat. Vi voro nu helt
vakna för alla händelser och äfventyr, och ställde vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
