Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hennes ansigte; dock röjer sig en viss flegmatisk
treflighet i hennes vackra drag. 1 farmoderns närhet
utvecklar sig en ovanlig munterhet och hjertlighet hos
henne, och då ser hon rikligt hra ut. Hon tycker
annars gerna att ”det är tråkigt,” och kontrasterar
med de lifliga bröderna, två raska, trefliga gossar som
ha fått någon elegans, efter att ha varit i dansskola.
De likna hvarandra som två bår, men
menniskokän-naren upptäcker snart, att den äldre står under den
yngres och qvickares kommando. Båda gossarna äro
informatorn, Mag. Olin, af själ och hjerta tillgifha;
de värdera högt deras farmor, och säga frn Hilda de
ömmaste saker, så ofta hon är på vägen till
handkammaren. Just nu hade hon skänkt dem två
ofantliga äplen, och när konversationen afstannade, hörde jag
deras melankoliska mumsande på det sista kärnhuset.
Lina, den vackra förtjusande flickan, satt vid
fortepianot; hon kan ej spela annat än accompagnement,
och hade nu flera gånger försökt att sjunga; men af
den mängd spanska nötter, som hon nyss ätit, var
rösten invalid för aftonen. Löjtnant Rolf satt på sin
vanliga plats vid fortepianot; han sade ingenting, men
förmodligen tänkte han så mycket mer.
Att han och Lina skulle bli ett par, det
profeterade Sankt Brita genast. De tycktes likväl ej ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
