Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiafva vetat detta förr, för att liafva kunnat annorlun*
da behandla henne, trodde hon dock, hvad Prosten
ifven förmodade, att ett anlag för de fel Amalia
vi-sat, ändå förefunnits och af den nämnda anledningen
fått luft, samt att allt nu skulle våndas till godo.
Detta inträffade åfven. Ju mera Amalia insåg ha*
ru felagtigt hennes uppförande mot modren varit, jti
mera kände hon ock behof, att genom desto innerli*
gare kärlek, ödmjukhet och lydnad godtgöra det
förflutna; och når modren säg hennes bemödanden hår-*
uti, gick hon henne med kärlek och öfverseende till
mötes, hvarigenom dessa nya, eller nu insedda
plig-ter blefvo ganska lätta. Det skygga, misstänksamma
oeh oförnöjda i flickans väsende förvandlades till en fri
öppenhjertighet ochsjelfva hennes medfödda tafatthet,
som fordrade en fortfarande hjelp af modrens
tillrättavisande påminnelser, öfvervanns lättare i den måa
hon, i stället alt med lyst harm och falsk blygsel
söka dölja den, öppet erkände detta behof, samt med
den sanna Ödmjukhetens friska mod, ån beklagade sig
sjelf, än skämtade deröfver. Ju mera hon sålunda be*
friades frän denna slags egenkärleks sjelfinarler, ju
lättare blef det henne att segra öfver bäde naturens
och vanans fel; och når det stundom hände, att nå*
got af dessa uti obevakade ögonblick på nytt fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
