- Project Runeberg -  Några bref från England 1852-1853 /
260

(1854) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niskans lösgörande or bojan af många och stora lekamliga
behof, genom hvilka dels tid och krafter upptagas och
hindras från andeligt stigande, lättar och ökar hennes förmåga
att med verksamt intresse höja sig till det »enda
nödttån-dtya.» Och till detta hörer lydnad för den mycket gamla
länge förgätna, om ock som utanlexor i barndomen
upprepade, nu ny kyrkliga lagen, som bjuder menniskan att älska
Gud öfver all ting och nästan såsom sig sjelf. Men den,
som sjelf för enskild njutning och jordisk trefnad behOfoer
t. ex. en årlig inkomst, som hundradetals andra menniskor
kunde lefva godt utaf för en lika tid, men dock aldrig af
fri och god vijja, åt andra, än sina egna, något meddelar,
den röjer en brist, som icke all verldens herrlighet och
rikedom kan afhjelpa: brist på ädlare begär, på en högre
kärlek och pligtkänsla. — Jag såg en gång en ful tafla,
som föreställde en man i fem hattar och alla andra plagg
flerdubblade. Bakom honom syntes några nakna gestalter.
För dessa var skrifvet: »När han skall hafva allt, få vi
intet.» Detta var en ohygglig, men sann målning af den
beklagligen allt för allmänna egoismen, som heldre
öfverla-star sig sjelf, än’ behjertar och afhjelper andras nöd.

Likasom nu samhället vinner, i stort, när sådana
sjelf-viska"personer förändras ooh blifva dess goda, meddelsamma
och välgörande ledamöter, så vinner ock den enskilde på
bvarje öfning att umbära något, som varit mera en tanklös
vana, än ett verkligt behof. Det är ock, ofta nog, mera
af högmod och täflingsbegär, än egen smak, som
dyralife-medel och dyra kläder köpas. Kan jag vänjas utaf med
ett öfverflöd och dervid må bättro, är ju vinsten dubbel.
Och den kan blifva mångfaldig, oberäknelig, om jag, för
besparingens användning, får lära ettsätt, hvars följder icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafbref/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free