Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick gjorde honom lika lycklig som han under de
förflutna tolv åren varit olycklig.
»Ni belönar mig som om jag gjort allt, som ännu
återstår mig att göra», sade han. »Hör ni dem, giljotinens
husarer? Låt oss gå att språka på ett annat ställe.» Michu
tog stoet vid betslet och i det han ställde sig på den sida
om detta, på vilken grevinnan vände ryggen åt honom,
fortfor han: »Tänk bara på att hålla er fast, att slå er häst
och akta ert ansikte för de trädgrenar, som vilja träffa er.»
Därpå förde han den unga flickan under en timmes
skarp galopp på omvägar och krokvägar, i det han korsade
sin egen väg över gladen för att blanda bort spåren, till
en plats, där han stannade.
»Jag vet inte var jag är, fastän jag känner skogen lika
bra som ni», sade grevinnan och såg sig omkring.
»Vi äro rakt i dess mitt», svarade han. »Vi ha två
gendarmer efter oss, men vi äro räddade!»
Den måleriska plats, dit förvaltaren fört Laurence, skulle
bli så olycksdiger för detta dramas förnämsta
personligheter och för Michu själv, att en historieskrivare är skyldig
beskriva den. Landskapet har för övrigt blivit ryktbart i
kejsardömets juridiska annaler.
Nodesmes skog tillhörde på sin tid ett kloster vid
namn Notre-Dame. Detta kloster intogs, plundrades,
nedrevs och försvann fullständigt, såväl munkar som egendom.
Skogen, som var ett begärligt föremål, tillföll grevarnas av
Champagne domän, vilka sedermera pantsatte och läto sälja
den. På sex århundraden täckte naturen ruinerna med
sin rika och mäktiga gröna mantel och utplånade dem så
väl, att tillvaron av ett av de vackraste klostren icke mera
förråddes av något annat än en ganska liten kulle,
beskuggad av vackra träd och omgiven av täta
ogenomträngliga busksnår, som Michu alltifrån 1794 roat sig med
att göra ännu tätare genom att plantera taggiga acacior i
de mellanrum, där inga buskar växte. En tjärn befann sig
vid foten av denna kulle och vittnade om en källa, som
förstörts, men som fordom sannolikt bestämt klostrets läge.
Innehavarna av åtkomsthandlingarna till Nodesmes skog
voro de enda, som kunnat upplysa om detta åttahundra år
gamla ords etymologi och upptäcka, att fordom funnits ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
