Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måhända den beundran folket hyser för vad det icke förstår.
Herr och fru d’Hauteserre, som påverkats av den unga
grevinnans vanliga tystnad och dessutom togo intryck av
hennes folkskygghet, väntade ständigt, att något stort skulle
inträffa. Genom att göra gott med urskillning och utan
att låta lura sig hade Laurence hos bönderna vunnit en stor
aktning, fastän hon var aristokrat. Hennes kön, hennes
namn, hennes olyckor, hennes originella levnadsvanor, allt
bidrog till att förläna henne anseende hos invånarna i
Cinq-Cygnes dal. Hon var stundom borta en eller två
dagar, åtföljd av Gothard, och då hon återkom, tillsporde
varken herr eller fru d’Hauteserre henne om skälen till
hennes frånvaro. Laurence hade för övrigt alls ingenting
besynnerligt hos sig. Hennes manhaftighet doldes under
den mest kvinnliga och till utseende svagaste form. Hennes
hjärta var ytterst känsligt, men i hennes huvud fanns manlig
beslutsamhet och stoisk fasthet. Hennes klarseende ögon
visste icke vad gråta var. Vid anblicken av hennes vita och
fina med blå ådror tecknade handled kunde ingen tänka sig,
att den kunde mäta sig med den mest härdade ryttares.
Hennes så ädla, så mjuka hand hanterade pistolen och
bössan med en övad jägares skicklighet. Liksom
kvinnorna, då de stiga till häst, bar hon utomhus aldrig annat
än en liten kokett kastorhatt med grönt, nedfällt flor. Hennes
fina ansikte och vita hals, som bekläddes av en svart
halsduk, skulle eljest aldrig kunnat tåla hennes utflykter i det
fria. Under direktoriet och början av konsulatet hade
Laurence kunnat leva som hon ville, utan att någon
bekymrade sig om henne; men då regeringen blev allt mera
regelbunden, sökte de nya myndigheterna, prefekten för
Aube, Malins vänner och Malin själv, bringa henne i
vanrykte. Laurence själv tänkte endast på att störta
Bonaparte, vars ärelystnad och seger hos henne väckt, så att
säga, ett raseri, men ett kallt och behärskat raseri. En
obemärkt och okänd fiende till denne av ära höljde man,
ville hon i sin dal och sina skogar åt honom
med en fruktansvärd envishet och tänkte stundom
begiva sig till trakten kring Saint Cloud eller
Malmaison för att döda honom. Denna plans förverkligande
förklarade redan hennes övningar och levnadsvanor; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
