Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
XVII.
När Romaschoff nalkades sitt hem, märkte han
med förvåning, att ett svagt ljussken trängde ut i
natten genom det mörka fönstret i hans rum. »Hvad
kan detta vara ?» tänkte han, ej utan en viss oro, i det
han ofrivilligt påskyndade sina steg. »Kanske är det
mina sekundanter, som invänta mig för att meddela
villkoren för duellen ?» I förstugan stötte han ihop
med Hajnån, men i mörkret igenkände han honom icke
genast. Romaschoff blef i första ögonblicket skrämd
men sedan vred och röt i hotande ton:
»Hvad fan gör du här, Hajnån ? . . . och hvem är
där inne ?»
Trots mörkret uppfattade Romaschoff, huru
Hajnån dansade på stället, enligt sin gamla vana-
»Det är en dam, ers välborenhet. Hon sitter där
inne.»
Romaschoff öppnade dörren. Lampan, hvars
fotogen för längesedan tagit slut, flämtade ännu svagt
och var just färdig att slockna. På sängen satt en
orörlig kvinnlig figur, hvars konturer knappt kunde
urskiljas i det half skumma rummet.
»Schurotschka!» — Romaschoff förlorade under en
sekund förmågan att andas och närmade sig på
tåspetsarna långsamt sängen. »Schurotschka, ni här ? ...»
»Tyst! Sätt er!» svarade hon med en snabb
hviskning. »Släck lampan!»
Romaschoff blåste häftigt i lampglaset. Den lilla,
flämtande, blå lågan slocknade, och det blef på en gång
mörkt och tyst i rummet, men i nästa ögonblick
började väckaruret på bordet att slå och väsnas. Romaschoff
satte sig bredvid Alexandra Petrovna men utan att
kunna urskilja hennes drag. En sällsam känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
