Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
för slags vanvett? Tänker ni ställa till en basar eller
är det kanske bara en vanlig diversehandel? Det här
är ju som att hör ja en jakt med att stoppa mat i
hundarna . . . Ihop med ränslarna och klä på er med fart!
Det där borde ni ha tänkt på förut!»
Klockan en kvart före elfva började man rätta
in kompanierna på den utstakade linien. Detta var ett
mycket omständligt, långvarigt och för alla plågsamt
arbete. Mellan escheloniärerna spände man långa tåg
utefter marken. Hvarje soldat i första ledet måste med
den pinsammaste noggrannhet se till, att hans tåspetsar
snuddade vid det hårdt sträckta tåget, ty härutinnan
låg ju själfva grundvillkoret för den långa frontens
ofelbara rättning. Vidare måste afståndet mellan
tåspetsarna vara lika med gevärskolfvens bredd och
öf-verkroppens något framåtlutade ställning vara
densamma utefter hela linien. Vid det ängsliga
öfverva-kandet häraf blefvo kompanicheferna ofta utom sig
af raseri. Öfverallt hörde man ursinniga rop och
vreda kommandoord: »Ivanoff! Mera framåt, din ... !...
Sjäroschtàn! Högra axeln fram... den vänstra
tillbaka ... ändå (mer ... Nå, så vid alla dj... !» etc.
Klockan half elfva anlände regementschefen. Han
red på en väldig, apelkastad, brun vallack med hvita ben.
öfverste Schulgovitsch gjorde på hästryggen ett
imponerande, nästan majestätiskt intryck. Han hade en
stadig »sits», ehuru han, på infanterimaner, red med alltför
korta stigbyglar. I det han hälsade regementet, skrek
han med sin V|äldiga stämma, i hvilken nu, stunden
till ära, förspordes en viss jubelmättad hjälteklang:
»God da-a-g, |mina ståtliga gossar!»
Romaschoff, som mindes sin 4:e pluton och särskildt
Chljäbnikoffs bedröfliga figur, kunde icke återhålla ett
småleende. »Sköna praktexemplar i sanning!» tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
