- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
107

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

gagnar jag tillfället att säga er, att jag då hade om
den där historien min egen mening. Ni förstår?»

Romaschoff hade redan en lång stund känt en
darr-ning i sitt högra knä. Denna darrning var i början
mycket svag, ja knappt märkbar men tilltog hastigt
med oroväckande styrka och spridde sig slutligen i hela
kroppen. Denna känsla blef honom särskildt pinsam
vid tanken, att Schulgovitsch möjligen skulle anse hans
nervositet härröra af fraktan. Men då hans mor
nämndes, brusade en förtärande, glödhet ström genom
Roma-schoffs ådror, och hans starka nervskakning upphörde
med ens. För första gången under hela denna
pinsamma scen höjde han blicken mot sin plågoande och
såg honom trotsigt midt i ögat. Och i denna blick
gnistrade fram ett hat, ett hot, ett obetvingligt
hämndbegär från den oskyldigt förorättade, så intensivt och
så frigjordt från all fruktan, att hela det oerhörda
afståndet mellan den allsmäktige regementschefen och den
obetydlige, rättslöse underlöjtnanten förvandlades till
det absoluta intet. Det skymde för Romaschoffs ögon,
föremålen i rummet miste sina konturer, och öfverstens
grofva röst ljöd mot honom såsom ur en djup afgrund.
Det inträdde plötsligt ett moment af mörker och
olycksbådande tystnad — utan tankar, utan vilja, utan yttre
förnimmelse, ja till och med utan medvetande. Han erfor
blott en inre ohygglig visshet, att det i nästa
ögonblick skulle hända något fasaväckande, vanvettigt,
någonting räddningslöst ofärdsbringande. En isande,
aldrig förr hörd röst hviskade i hans öra: »I nästa
sekund dödar jag honom!» och Romaschoff tvingades
långsamt men oemotståndligt att fästa sina ögon på

öfverstens kala hjässa–-

Därpå, liksom i en dröm, varseblef han — utan att
fatta hvarför — en sällsam förändring i sin fiendes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free