Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
69
.Nasanskij gick åter bort till det lilla skåpet, slog
i och tog sig en sup, hvarpå han med stor
omständlig-het stängde skåpdörrarna med ett uttryck i sitt
ansikte, som om han härmed fullgjorde en helig plikt.
Romaschoff steg lättjefullt upp från fönstret och gick
nu i sin tur till skåpet, hvars lifgifvande innehåll han
proberade med dyster och blaserad min. Därefter
återtog han sin plats på fönsterbrädet.
»Hvad gick ni och tänkte på, strax innan jag kom,
Vasilij Nilitsch?» frågade Romaschoff, i det han intog
en så bekväm ställning som möjligt.
Men Nasanskij hörde icke hans fråga. »Hur
ljuft är ej att drömma om kvinnan!» utropade han med
en stor och vältalig gest. »Men bort med alla orena
tankar! Och hvarför? Jo, emedan man ej har rätt
att ens i sin fantasi göra en människa till sin
med-brottsling i det, som är lågt, orent och syndigt. Hur
ofta tänker jag ej på kyska, ömma, älskliga kvinnor,
på deras klara tårar och ljufva småleenden!... På
unga, hängifna, uppoffrande mödrar, på alla dem, som
gått i döden för sin kärlek, på bedårande, stolta
jungfrur med en själ ren som snö, oberörda af frestelser
och faror! Men dylika kvinnor finnas inte... dock,
jag har orätt, Romaschoff, sådana kvinnor existera,
ehuru hvarken ni eller jag ännu sett dem! Er skall
möjligen detta blifva förunnadt... men mig aldrig!»
Han stod nu midt framför Romaschoff och stirrade
honom rakt i ansiktet, men af det frånvarande uttrycket
i hans ögon, af det gåtfulla småleende, som lekte på
hans läppar, kunde man märka, att han ej ens såg
den, med hvilken han talade. Aldrig hade Nasanskijs
ansikte — äfven i hans bästa, nyktra stunder —
förefallit Romaschoff så tilldragande och intressant som i
detta ögonblick. Hans guldgula hår föll i rika lockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
