Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
golfvet. Sannolikt roade sig samovaren med en liten
aftonpromenad på egen hand. Dörren öppnades häftigt
och slogs igen med en stark smäll. Midt på golfvet
framför sin herre stod kalfaktorn, som kommit in i
rummet med en sådan fart, att man kunde tro honom
hafva fått hjälp bakifrån genom en duktig spark.
»Ers välborenhet!» skrek Hajnån med
skräckslagen stämma.
»Har det varit något bud från löjtnant Nikolåjeff?»
»Nej, ers välborenhet!» svarade Hajnån i samma
skrikande ton.
Mellan Romaschoff och hans kalfaktor hade så
småningom uppstått ett visst förtroligt, ja till och
med en smula familjärt förhållande. Men då frågan
endast gällde de vanliga, stereotypa, officiella svaren,
såsom t. ex.: »Ja, ers välborenhet!» »Nej, ers
välborenhet!» »Gud bevare...!» o. s. v., så skrek Hajnån
fram orden på samma mekaniska, själlösa och
onaturliga sätt, som soldater alltid begagna mot sina
officerare i tjänsten och som outrotligt för hela lifvet
blifvit innött hos dem alltifrån rekrytskolans första
dagar.
Hajnån var till börden tscheremiss och till
religionen — afgudadyrkare. Det var ej utan, att denna
senare omständighet roade och smickrade Romaschoff.
Bland de unga officerarne vid regementet hade utbredt
sig en naiv och pojkaktig osed att dressera sina
respektive kalfaktorer på ett särskildt och löjeväckande sätt
eller att inlära dem vissa, halft vanvettiga svar och
fraser.
Vjätkin brukade t. ex., då kamraterna gjorde
honom ett gästbesök, fråga sin uppassare, en moldauer:
»Busjåskul! Ha vi någon champagne kvar i källaren?»
Och Busjåskul svarar med orubbligt allvar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
