Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En affärsman från Danzig - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bah. Han hade sin revolver. Och dåren hade ropat
Siegfried.
När han kom till verandatrappan steg någon ut ur
ett buskage:
— Tack, Siegfried! Du räddade mitt liv. Var inte
rädd. Jag skall inte riva halsen av dig.
Siegfried Brandstedter kunde inte bli klok på vad
det var skuggan bar över axlarna. Ett bylte? Någonting
stulet?
— Får jag komma in? Jag skall tala om allt för dig.
Men tänd inte ljuset innan vi är inne båda två!
Kanhända se de sig om.
Direktören i Brandstedters rederi lydde fortfarande.
När han vred upp ljuset i matsalen (efter att först ha
rullat ned gardinerna) gav han till ett ofrivilligt rop.
Framför honom stod en person i någonting som
engång hade varit en välsittande mörkbrun kostym. Men
ena armen hängde i trasor, och i byxorna saknades hela
det parti, som mest utsättes för nötning, när man sitter.
Över axeln bar denna person en bakbunden och
skallig medmänniska, som man skulle ha trott vara död,
om inte hans ögon rullat som de gjorde. Hans mun var
fullstoppad med ett brunt tygstycke, som gjorde intryck
av att höra hemma på det skadade stället i bärarens
kostym.
— Är det du? ropade Siegfried Brandstedter. Men
det är omöjligt. Du är ju död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
