- Project Runeberg -  Du dåre i denna natt... /
77

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Stora hjärnans nederlag - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

livet inte skämt bort honom med vinster; då och då,
när han tog in en större summa, gav han från sig en hes
grymtning, som en gris som man kliar på ryggen med
en spatserkäpp. Den blonde mannen såg på med ett roat
uttryck; han lät den skallige sätta ut som han ville, och
gav bara order om hur mycket han skulle sätta var gång.
Gerdt Lyman iakttog denna scen med välbehag. Här
var för en gångs skull en man som behöll huvudet kallt,
som behandlade detta löjliga spel som det skall
behandlas, de haut en bas, som lät stora hjärnan råda!
En arier, inte Tschandala! Han gick runtom bordet för
att se, hur denna sällsynta individ såg ut, sedd framifrån.

Det var dåren!

Gerdt Lymans häpnad var så stor, att den för ett
ögonblick undanträngde alla andra känslor. Det var
dåren, sådan han tett sig, befriad från skägget. Dåren stod
här och spelade, hans dåre, dåren som bröt sig in hos
honom två dagar förut, som misshandlade honom och
halvvägs tog livet av honom! Gerdt Lyman hade anmält
honom för polisen samma eftermiddag; han hade skäl
att förmoda, att han höll sig gömd på ett eller annat
obskyrt ställe i fruktan för upptäckt och straff — och i
stället gick den anmälde runt i Zoppots spelsalar med
sekreterare och älskarinna — en svit som om han vore
en regerande furste. Det var himmelsskriande. Men inte
nog med det. Vad var det för pengar han spelade med?
Gerdt Lyman mindes det plötsligt. Han kom ihåg ett
ödesdigert ögonblick för inte tjugufyra timmar sen; han
kom ihåg en skugga som kom in genom ett takfönster,
ett grepp om sin hals och en viskning i sina öron: jaså,
du ringer på städerskan, du tänkte utlämna mig åt
filistéerna, du tänkte stjäla min miljon — du dåre, i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dudare/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free