Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. Öar, ropande över oceaner av missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA KAPITLET.
Öar, ropande över oceaner av missförstånd.
Det hade tagit Gerdt Lyman trettiotre år om vardera
minst trehundrasextiofem dagar att grundlägga,
uppbygga och utforma sin skeptiska åsikt om livets värde;
det tog honom inte trettiotre sekunder under den
nattlige gästens fingrar att upptaga sin åskådning till
revision, ifrågasätta dess berättigande, förneka det och
rossla om lov att få leva. Småningom lossade gästen
sitt grepp; han klämde ett par gånger om Gerdt Lymans
struphuvud, som man klämmer om bollen på en
rafraichisseur, och släppte det sedan, i det han viskade:
— Skrik inte, för då!!
Han gjorde en illustrerande gest. Gerdt Lyman, vars
hals var värre åtgången utvärtes än den någonsin varit
invärtes, såg svagt stönande på honom. Vem var han?
Vad var han? Tydligen en förbrytare, förmodligen
rymd ur fängelset, uppenbarligen professionell
inbrottstjuv och mördare. Skulle han skrika på hjälp? Vad
tjänade det till? Han bodde ensam i översta våningen
av detta förbannade hotell; innan någon hörde honom,
var han för längesedan i Hades. Varför hade han någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dudare/0023.html
