Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän ett af hörnen hade genom någon tillfällighet
blifvit förstördt, så kunde man dock se, att den
ursprungliga formen var aflång. Det var verkligen just en
sådan remsa, som man skulle ha utsett till en
promemoria — till en anteckning af något, som man skulle
länge komma ihåg och omsorgsfullt bevara.»
»Men», inföll jag, »du säger, att dödskallen inte
fanns på pergamentet, när du ritade af skalbaggen. Hur
kan du då spåra något samband mellan båten och
dödskallen, när den sistnämnda, efter hvad du själf medger,
måste ha ritats — Gud vet när och af hvem — vid
något tillfälle efter det, att du ritade skalbaggen?»
»Ja, däromkring rör sig hela hemligheten, fastän
jag i den punkten hade förhållandevis ringa svårighet att
finna förklaringen. Mina steg voro säkra och kunde leda
blott till ett enda resultat. Jag resonerade till exempel
på följande sätt: När jag ritade skalbaggen, var ingen
skalbagge synlig på pergamentet. När jag hade
fullbordat teckningen, gaf jag den åt dig, och jag gaf noga
akt på dig, tills du lämnade den tillbaka. Du ritade
således inte dödskallen, och ingen annan fanns
tillstädes, som kunnat göra det. Det hade alltså inte skett
genom mänsklig kraft. Men icke desto mindre var det
gjordt.
»Vid detta stadium af mina funderingar sökte jag
att erinra mig, och erinrade mig också med
fullkomlig tydlighet, allt som hade händt vid den
ifrågavarande tiden. Det var kyligt väder — en ovanlig
och lycklig tillfällighet, och en brasa flammade på
spisen. Jag var varm i följd af motionen och satt vid
bordet. Men du hade dragit en stol tätt intill spisen. Just
när jag lade pergamentet i handen på dig, och du höll
på att titta på det, kom Wolf, newfoundlandshunden, in
och hoppade upp mot dina axlar. Du smekte honom och
höll honom ifrån dig med vänstra handen, medan du lät
din högra hand, i hvilken du höll pergamentet,
vårdslöst falla ned mellan dina knän och helt tätt intill
elden. Ett ögonblick trodde jag, att lågan hade tagit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
