Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för närvarande eller tills jag med något hopp om
framgång kunde använda kraftigare åtgärder. Under tiden
försökte jag, fast alldeles förgäfves, att sondera honom
med afseende på expeditionens ändamål. Sedan han
lyckats förmå mig att följa med honom, tycktes han
ohågad för att tala om något ämne af mindre vikt, och
på alla mina frågor nedlät han sig inte att ge något
annat svar än »vi få nog se».
Vi foro i en båt öfver den lilla viken vid ändan af
ön, samt stego uppför fastlandets höga strand och
fortsatte i nordvästlig riktning genom en ytterst vild och
ödslig landsträcka, där man inte kunde se något spår af
människofot. Utan någon tvekan visade Legrand vägen
och stannade blott då och då ett ögonblick för att
rådfråga hvad som tycktes vara vissa landmärken af hans
egen uppfinning efter något föregående tillfälle.
På det sättet marscherade vi under ungefär två
timmar, och solen var just i nedgående, när vi beträdde
ett område, som var ofantligt mera dystert än något, vi
hittills hade sett. Det var ett slags platå nära toppen
af ett nästan alldeles otillgängligt berg, som var tätt
bevuxet med skog från foten upp till spetsen och beströdt
med stora klippblock, som tycktes ligga lösa på marken
och i många fall hindrades från att falla ned i dalarna
nedanför endast genom stödet af de träd, mot hvilka de
hvilade. Djupa klyftor i olika riktningar gåfvo
landskapet en ännu mera dyster och allvarlig karaktär.
Den naturliga platå, till hvilken vi hade klättrat
upp, var tätt öfvervuxen af törnbuskar, och att utan lien
bana oss väg genom dessa funno vi snart skulle ha varit
omöjligt; och enligt sin husbondes anvisning ränsade
Jupiter upp åt oss en stig till foten af ett ofantligt högt
tulpanträd, som jämte åtta à tio ekar stodo på platån
och betydligt öfverträffade dem alla samt för öfrigt alla
andra träd, som jag någonsin hade sett, både i afseende
på skönheten i dess löfverk och form samt grenarnas
betydande utsträckning och ståtligheten i hela dess
utseende. När vi hunnit fram till detta träd, vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
