Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de efterkommande i den europeiska positivismen —
däraf äktenskapet, barnafödandet, familjen som religion.
»Hustru och barn», där ha vi den eviga ursäkten för
alla vidunderliga missförhållanden i den borgerliga
samhällsordningen, det eviga inkastet mot den religion som
säger: »En människas husfolk äro hennes fiender», där
ha vi den »fasta grundval», mot hvilken alla vingade
»chimärer», alla kristna profetior om världens ände
studsa tillbaka.
»Tsjitsjikov», säger Gogol, »tänkte mycket på sina
efterkommande.» »Lämna något efter sig åt hustru
och barn, som han med tanke på fäderneslandet ville
skaffa sig», det var hans mål, det erkänner han själf.
»Gud är mitt vittne, att jag alltid velat gifta mig,
uppfylla min plikt som människa och medborgare för att
göra mig verkligt förtjänt af medborgarnas och de
öfverordnades aktning». Tsjitsjikovs största bekymmer
gälla icke hans egen person utan hans tillkommande
familj, hans »säd». »Du skulle försvinna», tänker han
i ett ögonblick af fara, »som en bubbla på vattnet,
utan spår, utan att efterlämna några afkomlingar.» Att
dö utan att ha födt barn är detsamma som att alls
inte ha lefvat, ty hvarje individuellt lif är »en bubbla
på vattnet». Bubblan brister — människan dör —
och ingenting är kvar, bara luft. Det individuella lifvet
äger mening endast såsom integrerande del af familjen,
släkten, folket, staten, mänskligheten, alldeles som
polypen, biet, myran endast såsom integrerade del af
polypstocken, bikupan, myrstacken. Denna Tsjitsjikovs
omedvetna metafysik skulle förvisso vinna gillande af
hvarje gulhyad positivist, lärjunge af Kon-fu-tse, af
hvarje hvithyad kines, lärjunge af A. Comte; här mötas
den yttersta västern och den yttersta östern, Atlanten
och Stilla oceanen.
»Hvad är jag nu?» tänker den ruinerade
Tsjitsjikov, »hvad duger jag nu till? Med hvilka ögon skall
jag nu se på hvarje hederlig familjefader? Hur skall
jag kunna annat än känna samvetskval, när jag vet att
jag är en onyttig börda på jorden? Och hvad skall i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
