Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälten i Spelarna[1] kunna svara för Tsjitsjikov. »Jo
just hvad de kalla för bofstreck... Strunt! det är
visst inga bofstreck... Men antag att det är
bofstreck. Då är ju sådana en nödvändig sak — hvart
skulle man komma dem förutan?... Jag ser på lifvet
från en helt annan synpunkt. Att ta sig fram genom
att vara en hederlig dumbom det är ingen konst; men
ta sig fram med finess, med konst, bedra alla andra
men själf inte låta sig bedras, det är den verkliga
uppgiften och målet.»
Om detta hade yttrats icke af en stackars
falskspelare i landsorten utan af en sådan politiker som
Machiavelli eller af en eröfrare sådan som Cesare Borgia,
biondo e bello, så — hvem vet? — kanske Ivan
Karamasov och Nietzsche i denna frihet från alla moraliska
lagar skulle ha hälsat sin egen frihet »på andra sidan
godt och ondt», sitt öfvermänskliga: »allt är tillåtet».
Och djävulen-Smerdjakov skulle åter ha utropat: »Allt
det där är mycket bra; men ifall man vill bedra,
hvarför skall man då ändå vilja ha sanningens sanktion?»
Då Tsjitsjikov säger: »I andra afseenden kan jag
fela, men till en låghet gör jag mig aldrig skyldig» —
så är han uppriktig. Ondt och godt är för honom
något så relativt — i jämförelse med det högsta goda,
förvärfvet — att han ofta själf ej skulle kunna skilja
det ena från det andra; han vet icke själf hvar hans
medfödda förvärfsinstinkt slutar och lågheten tager vid:
den medelmåttiga lågheten och den medelmåttiga
noblessen ingå förening och bli »hyggligt sätt»,
»belefvenhet».
»Vid första blicken på Tsjitsjikov», säger Gogol,
»fick man intryck af en utomordentlig förfining.» »Det
bör framhållas, att Tsjitsjikov var den mest belefvade
person som någonsin existerat i världen.» Tsjitsjikovs
estetik liksom hans etik är hela den nutida borgerliga
penningkulturens. »Ehururu han till en början var
tvungen att beblanda sig med tarfligt folk, bevarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
