Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ande röjer sig icke endast i det romantiska
»bloddrypande svärmeriet» från början af 1800-talet
utan äfven i vår nutida dekadenta oförvägenhet, i vår
nietzscheanska djärfhet — visste sunda förnuftet hvad
det vore frågan om, skulle det liksom gamle
godsägarn »så dekadent eller nietzschean du är dra upp
skjortan och ge dig, så att du gick och gned dig fyra
dar efteråt». »Jag har hjälpt dem allihop med att
rätta deras verser», skulle Chlestakov kunna säga äfven
om de nyaste poeterna, »jag är fader till många verk
— jag minns inte ens namnen på dem». Det var ju
inte för intet han skref till vännen Trjapischkin: »Och
nu farväl, hederliga vän... Det är sorgligt att lefva så
här, man måste ändå ha någon näring för själen. Jag
märker att människan behöfver något högre att
sysselsätta sig med.»
Som sagdt, sådan är i sin vidaste utsträckning
omkretsen för hans tanke: tingens tre dimensioner
reducerar han till två, allt gör han till operettmusik, detta
det gångna århundradets ledmotiv, som så oblygt
öfverröstar Beethoven och Wagner och visar, att XIX
århundradets pessimism ingalunda hindrade den odödlige
Chlestakov att »bryta njutningens blomster». »Jag har
skrifvit åtskilliga vaudeviller också»... Man behöfver
endast titta in i hvilken teater som helst för att
öfvertyga sig, att äfven i våra dagar teaterdirektionerna säga
till sin gode vän Ivan Alexandrovitsch: »Äh hör du
bror, skrif någonting! — Ja hvarför inte, tänkte jag.
Och på en enda kväll, tror jag, skref jag ihop
alltsammans.» Man behöfver endast kasta en blick i
hvilken tidning som helst, för att det ur åsikterna om
nyttan af velocipedsport och samvetsfrihet, om
operettdivans och Venus Milos fägring, ur förutsägelserna om
väderleken och Rysslands framtid skall slå emot en
»en ovanlig lätthet i tankarna». Just i den nutida
pressen, i det offentliga ordet växer och växer
Chlestakov med hvar dag. Nu mer än någonsin skulle han
utan skryt kunna säga: »jag existerar på litteraturen —
och litteraturen existerar genom mig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
