Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller det högsta religiösa syfte, som också detta allt till
sist skall tjäna, i sikte, och att därför kyrkan får möjlighet
att här göra sina synpunkter gällande och göra det på sådant
sätt och i så god tid, att de verkligen kunna beaktas. Och i
en tid så rörlig som vår, behöver kyrkan också större
rörelsefrihet, ökade möjligheter att sätta sina egna organ i
rörelse. Och från båda dessa synpunkter kan det svårligen
nekas — det framträder synnerligen klart vid en jämförelse
med Finlands kyrka — att det hos oss är mycket som brister,
mindre dock på så sätt, att staten i och för sig, om man ser
till det ursprungliga syftet och bokstaven i de samarbetet
mellan stat och kyrka reglerande lagarna, skulle äga alltför
stor makt över kyrkan, än så, att det hela i båda de nyss
nämnda avseendena, således både i fråga om rörelsefriheten,
när det gäller att sätta dess egna organ i funktion, och i
fråga om rättsbildningen, lider av en egendomlig
tungrodd-het. I den stora biskopsmotionen år 1929 var det vid sidan
av frågan om det fria utträdet och därmed direkt eller
indirekt sammanhängande spörsmål särskilt den förra
punkten som fattades i sikte, då man krävde rätt för kyrkomötet
att direkt, utan omvägen via staten vända sig till sina egna
organ: missions-, diakoni-, sjömans vårdsstyrelse,
biskopsmötet etc. Som det nu är, händer det ju mycket ofta, att i
kyrkomötet initiativ bringas på tal, som alla finna synnerligen
be-hjärtansvärda, men om vilka man måste säga sig, att det ej
är något att vända sig till staten, till K. Maj:t om. Och då
kan man under nuvarande förhållanden icke göra något
annat än att avstyrka. Dvs. något mer kan man ju, man
kan med en välvillig motivering skriva, och i denna kan
man uttrycka en önskan och förväntan, att något av de
nämnda kyrkliga organen må ha saken i åtanke. Och detta
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
