Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gående framgår, icke blott att den kan religiöst motiveras,
utan att man, där man verkligen ser saken rent religiöst, där
man gör allvar med insikten, att det är Gud, icke vi, som
skall bygga kyrkan, och på allvar räknar med honom, med
den förekommande nådens Gud som en realitet och
konsekvent håller fast vid detta, där måste man föras i
folkkyrkoidealets riktning. Men vad som numera synes mig viktigast
att betona och inskärpa är dock ej detta, utan vikten av att
man verkligen kommer till folkkyrkan på denna väg, med
denna religiösa motivering och konsekvent håller fast vid
denna i allt sitt handlande i stort som i smått i folkkyrkan.
Vad jag menar blir kanske lättast klart, om jag vid sidan
av det som jag med detta lösenord vill ponera sätter det, som
det är avsett att negera. När vi först utvecklade den
religiöst motiverade folkkyrkans ideal, var det, av naturliga
skäl, i första hand mot det föreningskyrkliga idealet vi
riktade negationen och gentemot vilket vi avgränsade vårt
kyrkoideal. Och den gränslinjen behöver nog ständigt på nytt
uppdragas. Icke för att polemisera mot våra frikyrkliga
bröder — den polemiken kan gärna helt tystna — men för att vi
själva må hålla gränsen klar. Faran av att här draga
gränsen för snävt, frestelsen till en mot universaliteten i Guds
nådestillbud stridande religiös exklusivitet är ingalunda
tillfyllest avvärjd redan därigenom att de yttre gränserna för
kyrkan i dess helhet och för dess enskilda församlingar
dragas så, att de omspänna alla. Därinom kan den falska
exklusiviteten trivas lika bra ändå. Att en kyrka är en folkkyrka,
det skall ju inte märkas bara därpå, att den i sin organisation
strävar att omspänna hela folket, utan det märkes — om det
står rätt till — på varje enskild punkt genom den — om jag
får uttrycka mig en smula profant — de öppna dörrarnas
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
