Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakat på huvudet och frågat, om de verkligen befinna sig
i ett evangeliskt land. Nå, på denna utvärtes sak behöver
i och för sig ej ett ord spillas. En och annan har kanske på
senare tid, under anglikanskt inflytande, begynt lägga
principiell vikt därpå: för den svenska kyrkans ställning är
detta betydelselöst. Den ser på allt sådant med samma
suveräna frihet som Luther själv. Men visserligen: denna
konservatism i rent utvärtes ting symboliserar något,
något mycket viktigt. Vi hava sett, huru visserligen i
början, vid reformationsriksdagen i Västerås, det vi kallade
reduktionen ilade den inre reformationen i förväg. Men redan
då gjorde sig i stort sett en stark konservatism i förhållande
till det gamla kyrkoskicket märkbar. Och för Sveriges
senare reformationshistoria är just, som vi redan sett,
föreningen av den radikalast tänkbara brytning med Rom på
den innersta punkten och en utpräglad konservatism i allt
yttre, som ej stod i direkt motsats till evangelium, det
karakteristiska. Särskilt på två punkter röjer sig detta.
Först i fråga om gudstjänstordningen. Johan III:s
katoliserande liturgi avvisades väl. Men den gudstjänstordning,
till vilken man grep tillbaka, var också den av mycket
konservativt kynne. Ännu i dag är, som en romersk liturgisk
författare yttrat, det svenska högmässoritualet — själva det
för huvudgudstjänsten bevarade uttrycket högmässa säger
en hel del — kanske det minst avlägsna från det katolska
missalet. Predikan bildar väl nu mittpunkten. Men den är
omgiven av en altartjänst, åtminstone i vissa avseenden
rikare utgestaltad, skulle jag tro, än någon annan
reformationskyrkas, även än den anglikanska kyrkans. Till en
»fullständig högmässa» hör enligt svensk uppfattning även
nattvarden.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
