Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud är kyrkans översta »subjekt», kyrkan hans verktyg,
människorna i första hand »objekt», föremål för hans nåd
— då förändrar sig i ett slag allt. »Gud vill att alla
människor skola frälsta varda och till sanningens kunskap
komma.» Här är i varje fall något, som för alla i den där
»obestämda folkmängden» är gemensamt. Av Guds universella
frälsningsrådslut äro de alla — lika visst som av de
geografiska gränserna — omslutna. Och inför denna högsta
visshet te sig även de olikheter och motsatser, som från andra
synpunkter äro av den mest absoluta betydelse, från den
synpunkt som här intresserar oss såsom relativt
oväsentliga. Ej alla söka, åtminstone medvetet, Gud, men han söker
dem alla. Han har hos dem alla gjort början därmed långt
innan de kunde börja att söka honom, och han slutar ej,
därför att de sluta. Och såsom hans förlåtelse står och
väntar även på den mest bortkomne, så har ock den längst
hunne intet annat att trygga sig till än samma oförtjänta
förlåtelse. Syndare, som Gud ej tröttnar att förlåta, det
äro de allesamman i »den obestämda folkmängden mellan
de geografiska gärdesgårdarna».
Är nu Gud kyrkans subjekt, kyrkan hans verktyg, så
betyder detta alltså, att hon i första hand är och har att
betrakta sig som bärare av och tjänare åt den oförtjänta,
förekommande och universella nåden. Härav måste då ock
hela hennes handlingssätt och även hennes organisation
överst bestämmas. Hur viktigt det än må vara att till det
religiösa livets stödjande och stärkande söka skapa
lämpliga former för samlivet mellan dem, som på grund av
samma troserfarenheter känna sig på ett särskilt sätt höra
samman med varandra: den översta angelägenheten för
kyrkan måste dock vara att göra allt vad på henne ankommer,
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
