Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Motorrenoveringar av ingenjör Hans Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen endast ett fåtal verkstäder förfoga över instrument, som kunna mäta
ytans kvalitet. Härvid får man sålunda gå erfarenhetsmässigt tillväga och
givetvis eftersträva att loppet blir så blankt som möjligt. En grådaskig yta, även
om denna har god noggrannhet, vittnar om föroreningar som bäddats in i
samband med poleringen.
De beskrivna metoderna med finborrning eller både borrning och polering
äro de mest brukliga då det gäller renovering av förslitna cylinderlopp. I en
del fall äro emellertid motorerna utrustade med härdade cylinderfoder, vilka
ha sådan hårdhet att de icke låta sig borras. För bearbetning av sådana
lopp använder man sig av en cylinderslipmaskin. I denna maskin är det
en slipskiva som med högt varvtal slipar ytan ren. Skivan har en i förhållande
till cylinderloppet något mindre diameter, men istället rör sig spindeln
pla-netariskt i cylinderloppet. Metoden ger samma noggrannhet som finborrningen
men är mera tidsödande, och den användes icke längre annat än vid hårda
lopp samt i en del fall vid cylindrar med fast topplock, där cylindern måste
bearbetas ända upp till kompressionsrummet, och där man icke med fördel
kan använda sig av en cylinderborrmaskin. Efter slipningen kunna loppen
poleras i polermaskin för ernående av större ytnoggrannhet.
En i Amerika ganska utbredd metod att borra cylinderlopp består i att man
placerar en liten borrmaskin, vilken med hjälp av bulthålen för topplocket
spännes fast ovanpå cylinderlocket. Metoden har icke blivit så populär i vårt
land — kanske främst av den anledningen att den icke är särskilt snabb.
Visserligen är det praktiskt möjligt att borra blocket medan motorn sitter kvar
i vagnen, men risken för att borrspån fastna i oljeslammet i vevhuset är mycket
stor, och den som sysslat med rengörning av motorer vet hur vanskligt det
är att försöka avfetta ett vevhus utan att koka detsamma i lut, något som
givetvis icke låter sig göra i föreliggande fall. En annan nackdel med dessa
maskiner är att effektiva anordningar för deras uppriktning i förhållande till
cylinderns centrum saknas. De utgå därtill från cylinderblockets övre plan,
vilket icke alltid är fullt pålitligt då det gäller att få loppet i rät vinkel mot
vevaxeln.
Strängt taget är det icke nödvändigt att behandla små portabla
polermaski-ner under ett kapitel som handlar om omborrning. Man ser dock ibland fall,
då sådana maskiner komma till användning som rena borrmaskiner, man har
m. a. o. med hjälp av brynena i sliphuvudet ökat cylinderdiametern med
kanske V2 mm eller mer. Det är uppenbart att ett snedslitet cylinderlopp, som
kanske därtill är ovalt, icke kan korrigeras till riktig geometrisk form med
hjälp av ett sliphuvud, som har sin styrning i själva cylinderloppet. Resultatet
härav måste bli ett snedställt cylinderlopp, måhända relativt runt och cylind-
983
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
