Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Växellådan av ingenjör Gösta Walroth - Automatiska växellådor - Kontinuerliga växellådor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 36. Principskiss av Constantinescos
automatiska växel.
Fig. 37. Principskiss av Hayes’ hydrauliska
växel.
1. Drivande axel.
2. Inre löpbana.
3. Fast hållare.
4. Friktionsrullar.
5. Yttre löpbana.
6. Driven axel.
7. Läge vid största utväxling.
8. Läge vid minsta utväxling.
Kontinuerliga växellådor
Med utgångspunkt från verkningssättet kan man göra en uppdelning av
konstruktionerna i två huvudgrupper: mekaniskt verkande och hydrauliskt
verkande. De första försök, som gjordes, voro med mekaniskt verkande växlar,
och den första praktiskt användbara transmissionen tillkom 1923. Det var
fransmannen de Lavaud, som väckte uppseende med en växellåda, som
prövades under många år och en tid till och med var standardutrustning på ett
franskt bilmärke. Konstruktionen visade sig emellertid inte kunna möta de
ökade krav på hastighet, som snart nog gjorde sig gällande, och föll därför
snart i glömska.
Långlivad blev inte heller engelsmannen Constantinescos konstruktivt sett
intressanta anordning (se fig. 36), baserad på en pendels obenägenhet att
svänga med ett annat svängningstal än sitt naturliga. Som framgår av bilden,
överfördes kraften från vevaxeln till ett par hävstänger, i ena änden försedda
med motvikter och i den andra kopplade till ett länksystem, som påverkade
var sitt frihjul på den drivande axeln, vilken också uppbar svänghjulet. Driv-
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
