Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Motorbränslen och smörjmedel av ingenjör Filip Eklund - Smörjoljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett smörjfett skall vara lagringsbeständigt, varmed förstås, att den ingående
oljan ej får separera, fettet hårdna eller sprickor bildas efter någon tids
lagring. För vissa ändamål är fettets köldbeständighet av stor vikt.
För smörjning av motorfordon fordras följande smörjfetter:
Ett mjuk kalktvålfett för chassismörjningen, för smörjning av fjäderhänken,
styrleder, fläktlager m. m.
Ett hjullagerfett, kalk- eller natrontvålfett. Det senare är att föredraga, enär
vid bromsning så höga temperaturer kunna uppstå i hjullagren, att
mineraloljan kan separera från ett kalktvålfett.
Ett segt s. k. långt fett för smörjning av kardanknutar. Detta speciella fett
skall vara mjukt nog att tränga in mellan lagerytorna, men samtidigt mycket
motståndskraftigt mot såväl tryck- som centrifugalrörelse.
För smörjning av vissa växellådor och bakaxlar föreskrives s. k. »Extreme
Pressure Lubricants», E. P. olja. Dessa äro ett mellanting emellan smörjoljor
och smörjfetter. De bestå som regel av blytvålar, organiska klor-, svavel eller
fosforföreningar, lösta i jämförelsevis tjocka mineraloljor. Sådana fetter eller
oljor ge en smörjfilm på metallytorna med avsevärt större hållfasthet än de
rena mineraloljorna.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
