- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
966

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 966 —
Inte en bit mat på två dagar, fortsatte hon sin
monolog. Jag förgås af hunger. Heliga Guds moder tag
mig af denna världen.
Hennes ögon tårades och hon lutade hufvudet i sinn
händer, samt föll i tankar.
Ja jag mins det så väl, sade hon för sig själf. Jag
mins, när jag glad red från Stockholm i syster Katarinas-
brudfölje. Min gamla far såg efter mig från ett fönster i
Tre kronors sköna borg och så redo vi bort. Gref Johan
led vid min sida och sade mig allehanda artigheter. Bror
Krik red före mig. Han skulle vara i min faders ställe
under resan.
Hon tystnade och fortsatte därpå efter en kort stund
att tala för sig själf:
Och så kommo vi dit bort till den vackra skogs-
dungen, där Erik befallde, att hästarne skulle pusta. Det
var då zigenarföljet kom. Jag mins den vackra zigenar-
drottningen och jag ville låta spå mig. Ja, jag stal mig
fram till henne för att bli spådd. — O, Guds helgon, hvil-
ken spådom! Ännu kan jag höra zigenerskans ord i mina
öron, när hon utsade denna förskräckliga spådom :
»Mycken höghet, mycket elände, sorg, sorg, sorg!»
Ja det var mycken höghet, men eländet är nu
större och sorgen är djupare än grafven. Sant sade zige-
nerskan. — En förfärlig sanning!
I detsamma som prinsessan yttrade för sig själf dessa
ord, rycktes dörren till rummet upp och en grofväxt karl
klef in utan att taga af sig hatten.
Hon såg upp.
Är det ni, mäster Simon, sade hon.
Ja, som ni ser. — Fram med pengar, om ni skall
bo här längre, käring.
Ni glömmer, att jag är en kunglig prinsessa och
en markgrefves enka, svarade prinsessan och steg upp.
— Hvad pratar ni om kunglighet? Kan ni betala er
hyra med den kungligheten?
- Nej! Men jag fordrar aktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0970.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free